Ekhagskyrkan

Redan i början av 1960-talet när Ekhagen var ett nybyggarområde var Svenska Kyrkan på plats i en källare på Stockrosgatan. Där hölls gudstjänster, söndagsskola och vardagsarbete. 1968 kunde församlingen vandra de få stegen till centrum där en s.k. vandringskyrka kunde invigas. Den skulle tjäna några år medan beslutet om en permanent kyrka togs. Detta beslut kom att dröja till oktober 1994. Vandringskyrkan plockades ner i sektioner under sommaren 1995 och transporterades till två platser i Vitryssland där den fortfarande är i bruk. Den gudstjänstfirande församlingen vandrade tvärs över området till Bondbergsskolan som för tillfället stod tom. Där fortgick kyrkans verksamhet under hela byggnadstiden. Den 12 maj 1996 fick vi samlas utanför Bondbergsskolan för att i högtidlig procession med alla kyrkans föremål och med dåvarande växjöbiskopen Anders Wejryd vandra till den nybyggda Ekhagskyrkan. Det var en högtidsdag som samlade över 400 intresserade. Kyrkorummet är sexkantigt nertill och åttkantigt upptill. Det påminner dels om veckans sjätte dag, fredagen, Långfredagen när Jesus dog för alla människors skull, dels om den åttonde dagen, söndagen när Jesus uppstod. Med hans uppståndelse börjar det nya liv som hör framtiden till. Vi påminns om att vårt liv är en pilgrimsvandring mot himlens härlighet. Dopet är det första steget på denna vandring. Till höger om altaret hänger en ikon formgiven av Erland Forsberg. Temat är den heliga familjens möte med Symeon och Hanna i templet. Den påminner om våra egna familjer, men också om Guds familj där Jesus är centrum. På altaret står ett kors, också det en ikon. Den skildrar det ögonblick då Jesus dör. Samma ögonblick skildras i processionsikonen till vänster om altaret. För när Jesus stiger ner i dödsriket sprängs dess portar och uppståndelsen tar sin början. Den uppståndne är omgiven av bibliska gestalter: Eva och Adam, Salomo och David, Mose, Rut och Johannes döparen. Altarväven från 1983 av Inga-Mi Vannerus-Rydgran har temat ´Pilgrimssång´ och speglar Svenska Psalmboken 297 Härlig är jorden. Till höger ser vi släktens rad från psalmens andra vers och till vänster änglarna och herdarna från den tredje. Altare, predikstol och dopfunt är formgivna och tillverkade av Per Reinholtz och Erik Eliasson. De vill uttrycka att vi är i kyrkorummet för att bära varandra men samtidigt bli burna av Honom som bär allt. Ljusbärare och golvljusstakar är tillverkade av smeden Folke Andersson, Ölmstad. Stenen på vänstra väggen kommer från ett kyrkbygge i Durban och påminner oss om gemenskapen i den världsvida kyrkan. Den murades in i samband med en gudstjänst på byggarbetsplatsen i oktober 1995. Ljuskronan i taket påminner om en gloria över hela församlingen och är tillverkad av Fongs gelbgjuteri i Gränna. Längs väggarna hjälper tolv lampetter till att lysa upp kyrkorummet. De symboliserar Jesu tolv apostlar.